låta bli att tävla

om vem som har det svårast

jag låter bli den här omgången

väldigt svårt men jag måste

jag vinner inget om jag kontrar dig nu

allra minst min egen självrespekt

arbetat i snart 20 år i detta landsting, sett förändringar, varit med och genomfört de flesta. Snart har jag gått runt ett varv.

De flesta förändringar jag var med och genomförde var när jag arbetade på psykiatriska kliniken här i Nyköping, slutade där efter 8 år, de håller fortfarande på att omorganisera till något annat än de har.

Jag säger inte att man ska stagnera för det är underbart att förändra, jag säger bara förändra, stanna kvar en stund och fortsätt om ett litet tag. Få personalen att vara med på tåget och kanske också att stanna kvar.  

Ibland tittar jag mig omkring, speciellt nu, undrar lite är det detta jag ska hålla på med? Är det dessa jag ska arbeta med? Tills jag går i pension? Vill jag det?

Är på mitt arbete 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan, ibland flera minuter längre än så, så kanske inte underligt att jag känner på det här viset?

Trivs med mitt arbete och mina arbetskamrater, men undrar ibland ändå...

Sedan kommer tanken vad skulle jag annars göra? Jo, jag vet, odla skulle jag då, sätta händerna i jorden, i den sörmländska myllan istället för på de hårda tangenterna.