Jag fick ett brev där det inte stod någon avsändare. Det enda som stod i brevet var "Du hamnade i rätt familj, möt mig utanför systemet kl 9. 00."  Undertecknad "The Holy Spirit"

Det tyckte jag var mycket märkligt, då jag under flera år brottats med varför jag föddes in i den familj som barn, där jag så växte upp. Vad var det för mening med mitt lidande där? Sådana frågor har  följt mig under större delen av mitt liv.

 Sedan  på morgonen satt jag på Lindahls café här i Norrköping. Jag brukar där träffa äldre pensionerade företagare som numera är mångmiljonärer. En av dem har blivit speciellt förtjust i mig. Han är omkring åttio år och för 20 år sedan sålde han sin andel i ett företag för 20 miljoner kronor. Han ser distingerad ut och klär sig i kostym. Idag träffade jag honom igen. Efter det att jag satte mig vid mitt bord, två bord bort från hans. Frågade han mig så
"Andreas, du kan inte jobba gratis hela tiden. Du måste tjäna pengar" jag satt där ett tag och funderade på ett svar jag kunde ge honom, jag svarade så "Jag trivs bra med att jobba gratis, jag har inget större behov av pengar"

Sedan efter det att jag avskedade mig från honom, gick jag ut ur caféet Jag såg att solen vidrörde stadens takåsar. En duva flög ljudlöst förbi där jag gick. Utanför systemet fanns endast en person med slitna kläder och en hatt som döljde det högra ögat. Han hade en tiggarskål framför sig. Vad var detta? Skulle Gud manifestera sig så? Det var då jag mötte Gud. Så hörde jag "Hey, Dude, kan du ge mig en peng?" Gud som tiggare utanför systembolaget. Jag stannade framför honom och såg in i hans ena öga. Ett öga som plötsligt blev oändligt stort. Där kunde jag se det som var sanningen med allt. En sanning som inte kan återges med ord. Men ändå, jag gör ett försök.

Jag frågade så personen framför mig "Är Gud en fattig tiggare, med en konstig sorts humor?" Tiggaren svarade "Andreas, jag är varken man eller kvinna, även om båda kommer ur mitt väsen. Om jag väljer att visa mig för dig som en man eller en kvinna, är det för jag älskar dig. Jag kunde inte längre värja mig, utan kom till min fråga som jag ville ställa "Varför har du skapat lidandet?"

Jag fick svaret "Andreas, det som är lidande för en person behöver inte vara det för en annan. Skall jag förhindra meningen i tillvaron bara för att ni människor anser att det ni blir utsatt för är lidande? Har ni inte tänkt på rådjurskillingen som hamnar i en av edra fällor, skall jag även förhindra lidandet där?jag menar, det är en oskyldig killing som gör att rådjursmamman blir barnlös? Ifall jag skulle ingripa där, skulle jag upphäva något som ni satt igång. Precis så är det med edra krig där oskyldiga barn dör, jag ingriper inte där för det är ert ansvar att ta på er det ni där själv har åstadkommit."

Jag återgick till min fråga "Men varför hamnade jag i en familj där jag inte passade in?" Gud blickade på mig med sitt ena öga. jag såg där svaret. men ofta när vi vill veta sanningen, vill vi inte ha den på det sättet den serveras. "Du hamnade där för att du skulle lära dem något" Det var det enda svaret jag fick, av en tiggares blick. Men för mig var det ett svar nog. Jag fick så en kram av tiggaren, folk som gick förbi systembolaget, tittade lite äcklade på det som såg ut som en kramsjuk lodis.

Sedan hörde jag polissirener som närmade sig. En polisbil kom och stannade bredvid oss. Två poliser steg ut, en av dem tog tag i tiggaren och sade "Christer, är det så att du gör dig skyldig till förargelseväckande beteende igen? Jag ber dig komma till stationen  för att ta reson." Så fördes tiggaren iväg från mig. Ja, ibland är Gud en tiggare.

Själv gick jag därifrån och när jag såg en sparv på marken, blickade jag för ett tag in i en del av Gud.