"...en av släktens hövdingar har rivit och packat ihop sitt märkliga tält för gott...noggrant rullat ihop det enligt konstens alla regler, likt en fallskärm, lagt det i sin ryggsäck och haltat vidare mot de sällare jaktmarkerna.

du var seg som gummi
stark som obrutbar Fagersta-kätting
verkade osårbar och oinstängningsbar som Houdini
envis likt en tvåhövdad åsna
snabb, fräck och vass i käften som en ilsken späckhuggare

men du fick en skuldkänsla efteråt
som höll dig vaken i nätter
där du bad gud om förlåtelse

du var rättvis som en bokstavstolkad lagbok

kunde vara snäll och from som Gabriel

du var allt
och det alltid
lite till

söt som socker
salt som sill

vem kan i dag som du
ensam föda sex människor
med en Scania Vabis ?

vem kan ställa en sån fråga du gjorde :

"hur orkar folk vara så intresserade ?"

din uppvisning i att dö
var en uppvisning i koncentration och envetenhet
utan mat och dryck och medicin och slangar

du ville möta din baneman
face to face

för evigt jag minns dina bibliska ord om din styrka,
dvs din svaghet som människa:

"jag förstår mig inte på mig själv
jag gör det jag inte vill
men gör inte det jag vill".



din yngste som Gunnar