Livet är en ständig dans
Varje stund har sin inbyggda chans

Chans att låta allting vara
Att inte värja sig för det uppenbara

Chans att se allt som det är
Helt enkelt bara vara här

Alltför ofta kommer dessa tankar
Som på en redan bräcklig själ så hårt bankar

Oron för det som kan komma att hända
Ett lidande utifrån det ännu ej kända

Det river, sliter och förtär
Fastän det ännu inte är här

Nätter av sömnlös smärta
Dagar av förtvivlan och ett tomt hjärta

Så kommer stunden så länge befarad
Utgången obestämd och önskad avklarad

Tårar strömmar ned för kinden
Trösten sveps bort som med vinden

Medvetandet försätts i djup naturlig stillhet
Ett välbehövligt andrum att vila tryggt utan ovisshet

Efter tidlös sömn är så stunden inne
Drömmen förbyts i ett uppvaknat sinne

Och se det som så länge befarats har ej skett
Verkligheten en annan det gick ju så lätt

Bara minnet av oron lever kvar
Minnet av dagar och nätter man inte längre har

Dagar och nätter av lidande
För något man bara trott så svidande

Oron förtär
Var i ögonblicket kär

Håll i sinnet detta seende
Vi är alla vår värsta fiende