Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kaffet i kantstötta koppar, förlåt

Jag gör det bästa jag kan, och försöker. Skyla över och hjälpa. Ler åt alla för att glädja lite. Kaffet i kantstötta koppar, ber om ursäkt, och kanske för svagt, och torra kakor. Förlåt…
Nej drag inte ner mej i håret, slå inte huvet mot golvet nu. Jag gör så gott jag kan! Nej inte trasan för munnen, jag kvävs ju, och lukten. Blodet, det är ju mitt! Barnet skriker, --- --- -Mamma mamma! Kanske en kaka , kanske trygghet och sängläge. Värme i min kropp, i min själ, Men jag älskar ju, jag sitter ju här och är rädd…




Prosa (100-ordare) av Ingela Svenson VIP
Läst 271 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-05-14 01:18



Bookmark and Share


  Paulus Johannes Allaverdi
Den är riktigt bra, men jag förstår vad du menade. Ser likheterna, men jag tycker att även denna är kanonbra :)
2010-05-14

  Catharina Edin VIP
Men så hemsk historia, man blir ju alldeles chockad. Jag kan bara hoppas att det inte är hämtat ur den s k verkligheten.
2010-05-14
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP