läst på huvet i Göteborg 22.5
Huvuddikt
Det har varit lite upp och ner
på sista tiden
lite si och så
med sinnesfriden
men balansen börjar nu åter
uppfylla mina anspråkslösa krav
på stabilisifikation
jag höll på att dö
i acklimatisifikation
jag såg inte vem jag var
för jag var inte den jag är
det vara´ i flera tusen dar
men nu hoppas jag ni har mig här
genom att köra in huvet
i den noblessa och ruttna skiten
fortsätta neråt till början
på den naturliga dyn
gick jag till botten
med mitt största problem
och farligaste fiende:
min påhängda människosyn
här i det upp-och-nervända livet
ställer vi på huvet
det andra tar för givet
och även moralen får understundom tji
då vi gör om det riktiga till fantasi
tänker du bara färdiginlärt demokratiskt
blir känslorna till fakta
och den svåra
men likväl oemotståndliga uppgivenheten
slår ner dig
automatiskt
apatin blir som en hemsk motsats
till den så levande deGoya
spelar du enbart upp en evig komedi
blir livet till luft
och komedin
en mardrömsfylld parodi
den apatin
fylls så småningom
med en förgiftande paranoia
galenskapen blev lagd i mina gener
men den personliga identifikatieringen
förstördes dessutom av den allmänna
överallt förekommande expropikopifieringen
som nära på
tömde blodet i mina vener
jag vände alltså inte på mig
för att finna en början till dig
men finns du
visst finns du här
jag behöver ingen osynlig gud
inga materiella jävlars bud
ges det något genuint
så ja, inte gavs det då där
innan jag släcker ljuset den sista
ofrånkomliga kvällen
kanske jag åter tvingas upp
på den livsfarliga karusellen
men till dess mina vänner
lever jag dels i en stärkande visshet
dels med min skandalomsusade clown
so people
why don´t you come over
because here
yoy can do it
up side down