följer med strömmarna

visst talade vi

om allt?

plötsligt drogs vi bara ner

åt varsitt håll, 

vi

höll andan,

dök aldrig medvetet

i,

andades 

vatten

och överlevde

men så långt ifrån

efter allt böljorna

slukat

var det som

vi aldrig funnits

och våra namn

blev aldrig inristade

i evig sand

det vi åter fann,

att kärleken aldrig

någonsin

varit, 

sann

...