Jag har krälat åter till mitt hörn
kan du nå mig, i djupet där jag står
slickar hud, slickar sår,
allt som någonsin
slagit hål

Så lätt att återgå till det
som ömmar hos dig och hos mig
att tiga ihäl det som redan har dött
ett alternativ till att värja och försvara
det som vi nött och stött

Din kropp har inte än rest igenom min
för alla gånger den här kroppen slutit sig in
dragit ihop sig likt ett läkande sår,
format sig till någonting att bära
att förvandlas från en sak
till en annan

Det är en bedrift i sig
att lära sig förklara utan att förankra
att ta in det du kan säga men inte äga det
och det är inte alltid jag lyckas, jag vet

För när jag inte lyckas krälar jag åter till mitt hörn
och hoppas att du ska nå mig, i djupet där jag står
slickar hud, slickar sår
allt som någonsin
slagit hål

Men du ska veta att,
jag bär dig
i mig
och inget annat.