tvingar ögon
inåt
för livet brister

där ute

en kall värld
jag aldrig valt

möta

allt jag trodde
ligger ödelagt

törstande drömmar
ligger trötta

begravda
under sand

denna öken
jag vandrat

utan vila

ger ingen riktning
att våga lämna

och jag har inget mod

men jag minns

varma
tröstande fingrar
genom mitt hår

slår bort
en sista önskan

när natten faller över

och jag har inget motstånd

det finns stjärnor
med namn

jag slutat viska

...