eldkvarn bränner i öronen
blåst kastar pollen jag tar i löven
mörket klöser i ansiktet
så trasigt som du och katter skriker
jag måste mer än såhär för
allt allt allt är så mycket mer än
du&du&du

sträcker upp armarna mot himlen
tar i stjärnorna för midnattssolen
har dött den finns inte mer
djungeltrummorna slår
Ljudvibrationer kastar omkull allt
igen
inget mer vi eller hon
mina armar domnar bort
bara ljug och skrubbsår på knäna
i min säng trycks jag mot madrassen
telefonen slår mot golvet hoppas att du hör det
hoppas att du hör linoleum som tar allt

natten fortsätter
bussen kör på vägrenen du är inte på den
cykeln kör i vattenpölar
bakom husknutar
allting är bakom dem
allting är framför dig
överallt jag är ingenstans
utom här och nu