Människor i vitt torkade dina tårar
och du skar dig där den resterande gråten föll
Du var svag, du stack, gav du upp?
Fy fan för att du lovade, fy fan för det
FY FAN för dina jävla piller, fy fan för mängden
och det var inte okej med mig, det var inte okej!

Nej, din lägenhetsdörr var uppbruten och trasig i
huset där allting ekade och dina grannar
var mer sjuka än vad du var
Så lätt du sa att nu, nu tänker jag inte finnas
för nu funkar inte era lyckopiller längre

Vi minns det fatala telefonsamtalet din mamma fick
och jag minns dina armar, nej
jag minns knivarna under din säng, tätt intill
I dimman av mina tårar minns jag alla ord
sömntabletter-sjukhus-akuten-magpumpning
som de viskade till mig när gråten tagit slut

Människor i vitt torkade dina tårar
och du skar dig där den resterande gråten föll
Jag satt i din lägenhet och tittade på dina affischer,
du läste det Sid skrev till Nancys mor högt
Min egna Nancy hade bokmärkt tragiken och
knivar under din säng, så nära, så nära inpå mig