evig vakan
i vår minneslund

fällda tårar
blir pärlor
att trä

ett smycke
kring min hals
blir det enda vackra 
kvar

innan det kväver
innan världen

går under

och jag klamrar
vid gamla
övergivna

ögonblick

innan de släpper
sitt tag

och jag stilla 
slumrar 
till ro

tillbaks