Dammråttor dansar stillsam tango
i ett av rummets dunkla hörn,
ackompanjerade av inget mindre,
och intet mer;
än mitt hjärtas svanesång

Rastlös ligger jag och drömmer
om glödande himlavalv 
guld och om körsbärsblom,
om ett eget Taj Mahal!
om nattliga lördagsläppar
med smak av äppeltobak
och pisang ambon

I gardinerna vars mönster
mina ögon drunknar i,
hänger förslitna känslor
likt glömda souvenirer
från fjärran länder
ett sömnens paradis

Framlidna blickfång flamberar själen,
det doftar beskt av ängsligt obehag,
min mun den smakar bittert
av järn och salt och sorg
av det som skulle vara;
dina andetag

På andra sidan glaset
slumrar söndrig verklighet
hör dödens vingslag ljuda
vi kommer aldrig mer igen,
om sjuttontusen dagar
innan universum rämnar 
ska våra själar bindas samman
och vi ska ge oss ut längs försoningens väg,
på jakt efter vårt alldeles egna
Shangri-La

Men om du såg mig nu,
i all min flärdfrihet,
då skulle Gaia implodera,
ett godståg dåna fram!
fraktad skuld
i sin ädlaste
och tveklöst tyngsta form

Dammråttor dansar tango
stillsamt,
till tonerna av mitt hjärtas svanesång