det är något i luften jag andas in
doft av snö
snö på min kudde
när jag vaknar faller snö i min hand
på lek

det är något med huset
det glimmar och blänker i hörnen
något som reflekterar barndomens ljus
- kan stjärnorna så kan väl även ett enkelt
litet julgransljus
sprida sitt skimmer genom många decennier
ingenting försvinner
ingen har satt gränsen
för hur långt det fortsätter ut i rymden men:
"mörkret har aldrig svärtat ett ljus"

det är något med koppar och mässingslyster
och gnisslet av tidningspapper mot fönsterglas
doft av trycksvärta och ättika
rutorna gnistrande klara som kristall
förberedelser
brådska
det är något med själva ryggvärken
som känns välbekant och tryggt

bestämt är det något
och det ligger i luften jag andas
det heter glädje