nätterna kryper långsamt fram
genom andra människors sömntunnlar
jag vakar
och lyssnar till deras jämna andetag
dörrar öppnas på glänt
vad jag ser går inte att fånga
men jag vet
det är outtalade sanningar
nätt och jämnt formulerade
som hukar nakna i nischer utefter väggen
och försöker skyla sig
levande statyer
de pockar kräver lågmält men enträget befrielse
jag skymtar dem allt oftare
kunde jag bära dem med mig upp i dagsljus
skulle ingen orka se på dem
men jag samlar ord
samlar mig själv på det mörka underlaget
var jag hittar en del av mig
i nätternas glömda ömhet