En kvinna som glömt sanningen om sig själv slutade tala
och en annan letade efter en förklaring till slutet
men kom ingenstans eftersom ingen överlevt det

Och så många tycker att livet är komplicerat
när allt som behövs är ord

Det finns dem som målar sina väggar i blod
för att känslan av kärleken aldrig skall försvinna
Men jag springer sällan längre för att hinna ikapp tiden

Och det är svårt att se vilka som är ensamma
Kanske för att alla har lärt sig ljuga med ögonen
Och när familjer växer ur sina hem och det är gångavstånd till allt
hur skall vi då kunna kliva upp till något annat än livet?

För det finns en sak som Stockholm har missförstått:
man klarar sig inte utan någon.