Vi väntade ut stormen som aldrig kom
under sagoträdet
där nobla hjältar vilar
den stilla vinden sjöng
om ögonblick från barndomsår
en okänd dirigent
svepte ömsint över namnlös mark
våra öron smektes mjukt
av fallna höstlövs symfoni
jag gav dig dina vingar
du gav oss våra rötter
byggde ett slott av tändstickor
och av spader sju
klöver knekt, en kung och joker
och vi föll i dvala
på en bädd av jord
och av skal från apelsin
vi väntade ut regnet som aldrig kom
under sagoträdet
dit våra fiender aldrig når