du gör mig märklig
utan försvar
förstummad
av dina häftiga 
anrop

dina bundna händers
minnen
på min hud...

jag är axlad av
avlagda drömmar

mina ögon är bedjande
lyktor
du inte upptäckt

ditt ljus

vill inte slockna
inom mig

jag ser allt så klart

vad vore ett liv
utan viskningar

berövat sina sista
envisa drömmar

men det finns ögon
som fortsätter blunda

och ändå ser