efter ännu en lång paus har jag satt ord på känslan som bor här
vi tog sönder varandra- men mest mig
det jobbigaste jag gjort
var att vända mig om och gå
när jag förstod att du inte skulle springa efter
och det är nästan så att jag vill fortsätta ha ont
bara för att det påminner mig
för smärtan har flyttat in i mitt bröst
och utan smärtan kanske jag glömmer dig
jag har ingenting kvar att beskydda
så jag vet inte varför jag låtsas att jag är ok
varför jag säger att det är på tiden att gå vidare
när ljudet av saknaden jagar mig varje dag
det gör inte ont att kärleken dog
det gör ont att den lever kvar
även när det är över