sorgen bygger bo

där den kommer åt

stilla midvintertårar

stannar

i de tvingade

... 

vägar vi gett

åt de behövande

behövda

trofast har vi låtit 
längtan

förmå våra hjärtan

lindra

de förvillade

med glödgande ömhet

som att det fanns en

evig källa

av  bot

älskade syster

vi är dystra
av sanningar

men skimrar

när vi ser tilliten 

åter

skymta

i varandras halvslutna  

däri

kan vi läka

ihop