Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att andas och att leva

 

 

aldrig har jag älskat blåsten

aldrig vindarna och stormen 

aldrig förrän nu

 

jag har mött de instängda

de icke levande som andas unken luft

 

jag drar in vinden i mina lungor

och livet

och njuter av kylslagen kind 

 

jag måste skynda att njuta

för jag vet att allting har ett slut

 

 

aldrig har jag älskat vindarna och stormen

aldrig förrän nu

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Fri vers av Trädflickan
Läst 389 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2011-05-19 00:01



Bookmark and Share

    Johnjohn
fånga dagen..på ett underbart målande vis! *applåd
2011-05-20

  Gunsan
den var otroligt bra
träffande för oss som kan klaga på småsaker ibland
jag ska inte klaga mer...
2011-05-20

  Lena Själsöga Keijser
och vinden
älskar din lovsång

du andas ljus

tack till detta vackra smycke
vindarnas smyckeljusa värme
2011-05-19

  Sommarnattsljus VIP
Helt fantastiskt fint skriven dikt. Jag är verkligen imponerad. Underbar! Själva innehållet känner jag starkt igen mig i, och det gör mig glad. Tänk att någon annan också har känt som jag! Den kalla vinden mot kinden som känns som glädje och befrielse. Och så kontrasten "jag har mött de instängda/de icke levande som andas unken luft". Det är så välformulerat, så starkt och så befriande enkelt. Möjligen att du skulle kunna ta bort "aldrig" i sista meningen, så att den stramas åt ytterligare ett snäpp. Eller också förlänga sista strofen genom att ta med "vindarna och stormen". För mig känns det som om de alternativen skulle skapa en mer konsekvent rytm. Hur som helst, en underbart vacker och väl genomförd dikt. Bra jobbat! Tack!
2011-05-19

  Vilsen Annette-hittar vägen
Fint skrivet och det gäller verkligen att ta tillvara på livet!
2011-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Trädflickan
Trädflickan