Livet det lilla växer som en blomma.
Den nyfödda ligger där blottad
inför världens ögon.

Vänliga blickar och händer
vårdar det lilla;

Tar hand om och fostrar.

Mitt i livet det lilla växer,
blir större och längre.

Livligare och finner
kunskapens blomma.

Ungdomens blomma frodas
och finner kärlekens blomma.

En bli två och med tidens varsamma händer,
de smeka varandra; utforska varandra.

Där mitt i det sköna,
skapas känslor så vackra
för livets blommor.

Kärleken lever där mitt i det lilla;
det lilla liv av frikostighet.

Känslor brinna;

Slockna och åter tändas
med så många flera.

Det lilla står åter där
med kärlekens blomma.

Denna gång på ålderns höst;
Men livet vi erinra.

I stillhet vi vandra;
om så två och två
eller

med så många andra.

Hösten sakta mot vinter går
och man har tappat allt sitt hår.

Men livet vi minnas och
nu liten till jord sakta gå.

Som ett frö som återgår
till livets lerjord.

Ett frö nu sakta försvinna under jord.

Fröet nu bliva en blomma
och med tiden hela jorden;

frodas i blomstring.
© Niklas Holmgren