Verkligheten för den kvinna jag

en gång hållit kär, känns så

Verklighetsfrämmande!

Nu efter känslorna svalnat

och förnuftet tagit vid.

Vet inte allt vad hon sa!

Så omtumlad kort tid...

Allt så prunkande.

Så frapperande!

När hon öppnade upp sina nätta små läppar,

berättade för mig om så sensationella...

Så katastrofala händelser i hennes unga liv

Som dråsar ut i stora

MASTODONTISKA klunsar!

Så otroliga att de är svåra att sätt tilltro till,

att en så ung mänska gått igenom...

Ja vad ska en tro, allt känns

som en notorisk lögn.

Som allt hon säger går på automatik!

För att haffa andras medkänsla.

Jag vet inte allt denna ljuva

människa lider av...

Vilken fantasi hon måste ha,

om sanningen inte kan förestås

Genom all denna katastrofala

heterogen komposition.

© Niklas Holmgren