Natten är full av ljud,
som antyder var du är.

Luftkonditioneringen brusar.
Har varit påslagen i princip hela tiden sedan slutet av februari.
Ibland hjälper den mot värme, ibland mot fuktig luft.
(Så här en natt i maj - mot både och)

Trots den sena (eller tidiga?) timmen
mullrar trafiken på motorvägen runt hörnet.
Enstaka motorcyklar vrålar förbi i ännu högre hastighet,
av oförmåga att framföras inom satta fartgränser.

Någon pratar i korridoren.
De fåtaliga fåglarna är huvudsakligen tysta,
i sin väntan på gryningens konsert.
De har repeterat klart, uppsjungningen börjar lite senare.

Själen vill ha sång.
Då får jag väl sjunga lite själv, i stället.
En vaggvisa för mig själv.
Inte alltför högt - inte väcka grannen,
bara så att jag kan somna med ett nöjt sinne.

Vad var det? Sschh!
Oj, jag snarkar visst.

Vi hörs!