Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Innan solen

Som pulserande sandstrand är du för mig. Vinden som far över mitt nakna huvud; Leenden som speglar sig i vattenytans paradis och vågor som mellan varven stänker saltvatten mot mitt nakna ansikte.

Naken är du och så även jag där jag sitter och längtar efter min nyfunna vän. En kvinna som blivit strandsatt på samma ö som mig. En pusselbit som även är frusen där inom, bakom själens pansar. Som suktar efter det varma andetaget som smeker från öppna läppar.

Våta leenden som möts och som greppar tag om det vi kalla kärlek. Är det du och jag nu? Är vi samlade här vid stranden och det salta vattnet? Är vi förenade med varandras tvärdjup nu? Kan vi älska nu? Älska och bara vara i nuet; Göra det hela till inget mer än vad det är?

När min tunga smeker din blygd, låt det bara vara en tunga som smeker din blygd. När jag ler mot dig, låt mitt leende enbart vara ett leende för dig och när jag kysser dina läppar, låt kyssen bara vara en kyss för stunden.

Vad som kommer efter akten, vem vet vad? Vem vet om det ens kommer leda till en intim akt. Kanske du enbart ger mig en kram, ett leende av vänskapliga löften. Låt det då bara vara en kram, ett par leenden och vänskapliga löften.
© Niklas Holmgren




Fri vers av Niklas Holmgren
Läst 366 gånger
Publicerad 2011-06-27 06:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Niklas Holmgren
Niklas Holmgren