Som en fluga blir jag krossad mot en vägg.

Tanklöst och obeskrivligt.

För en med dåligt ordförråd, de vill säga.

Det gör så ont, det känns så dött.

Som om allt liv hade sugits ur mig.

Liksom en tentakel, som kommer in genom det apokalyptiska Göteborg, med brinnande byggnader, en grå bakgrund, in igenom mitt lilla fönster, där jag sitter hopkrupen och apatisk, tar den upp mig, och med sitt vrål så slukar den mig.

Snälla gud, låt det här vara slutet.