Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att ta sig ur en depression och psykos.


Djupa tvärkast

Natten brinner som djupa
tvärkast i mitt sinne.

Utan ekon stötar jag
ner mot djupet,

Det bottenlösa.

Inga ljud hörs på vägen ner.

Jag vaknade upp för att åter;
dagen där på falla mot
det bottenlösa djup.

Nu efter lång tid;

Reser jag mig upp igen
och dagen känns lugnare,

jag öppnar balkongen och
känner livet som pulserar;

Där utanför.
© Niklas Holmgren


Fri vers av Niklas Holmgren
Läst 291 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-08-06 22:59



Bookmark and Share

    Skymten
Ja jag känner att det här är ditt liv som du själv känner det, inte alls vad någon ser utifrån. Du beskriver det klart, sakligt och tydligt i den här dikten och öppnar därmed dörren på glänt för oss som står utanför.
2012-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Niklas Holmgren
Niklas Holmgren