Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När man står vid ett vägskäl men det bara finns en väg att gå. När kärlek finns men inte ryms. När det bara måste ta slut.


Jag som aldrig ville bli ditt offer


bär fram mig, din blomma av sorg
din gåva bland rökelse och ljus
bär fram mig på sårade händer
till ditt altare
vid vägens slut

lägg ner mig vid korsen på stenen
jag, utgiven för dig
fem brännande sår under röken
som stiger helt stilla
mot Gud

fem kors för förlorade drömmar
för sanning, längtan och lust
för plågsam passion i ditt hjärta
perforerat djupt
av förlust

bered mig med olja och balsam
försaka min kropp och mitt blod
böj knä i din bön om försoning
fall ner inför
himmelen nu

andas i rökelsens dofter
som fyller med nådens rus
befriar dig tyngden i hjärtat
i ditt offer av
utslagen sorg




Fri vers av Ann JM
Läst 248 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-09-15 20:42



Bookmark and Share


  Junitvillingen
Så enormt starkt och gripande.......saknar ord.....fantastiskt skrivet, men så smärtfyllt...bottenlös förtvivlan, smärta, tomhet...åhhh, det här är en text som verkligen "talar"....smärtan dallrar i orden...men du, om detta är självupplevt - vilket jag anar eftersom det är skriftat på ett sätt som bara den kan som gått igenom något riktigt, riktigt tungt - se dig aldrig som ett offer, aldrig någonsin. *Kram*
2011-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Ann JM