Hon kom som en stormvind
eller vad det var Strindberg sa
men utan höganäskrus runt halsen.
Livet vändes upp och ner
jag fick liv och mål och besvär
det blev aldrig mer detsamma.

Så en dag blev det tyst
det blev lugnt och stilla och mörkt
och det var såsom isen började samlas
runt det som varit jag
eller det som jag trodde fanns
eller det som vi hade tillsammans.

Och jag frös och skakade i grottan där jag låg
och vindarna ven runt hörnet
och mina spöken var där
många fler än förut
och de sa att det var hit som jag ville

Ena dan är det ljust
nästa dag blir det mörkt
ena stunden man ler och ser framåt
så vad händer härnäst
vem kan säga mig det
som jag själv vet att jag inte vill höra