Kasta den tunga ryggsäcken
av lagom investerade känslor.
Var inte velig,
ensamheten talar till dig,
om vårt medfött rättighet
att älska...
Se dig om,
ditt livs övergångsställen,
låt mig inte gå förbi
obemärkt...
Hela ut
hjärtats skärvor,
och dölj dig aldrig
bakom en mask.
Jag står där
i tårdränkta kläder
av min saknad
och väntar på
grönt ljus.