Mörket bara tättnar

briljera frosthinna i våra ådror,

vi är inte följsama i försöket,

att färdas mot varandra.

Älgblomning i stora oceaner av tårar,

våra leriga otvättade händer av

sista tillplattade insikten

att brytpunkten är nära.

Fullständigt tömma i sinnet,

drännerade på förväntningar,

beväpnade med skulden

fångade i smärtan....

och rädda att släppa taget...

Gatuljusens reflexer slocknar

i samma takt som vår kärlek till varandra...