Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när illusionen inte bär





vi föds ensamma
till ensamhet
men förförs in
i en illusion om gemenskap
som ska bära livet ut

nånstans under det skedet
rivs ofta det hål upp
ur vilket vi regnar

då blir vi regn

då faller vi som droppar

ner mot världen

somliga faller en lång väg
slår sig knappt

andra hinner knappt uppfatta solen
slår ihjäl sig


Fri vers av Gunnar Hilén VIP
Läst 362 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-11-25 17:55



Bookmark and Share

  objekt3
uppenbarligen provocerande så bra! ;)


jag håller inte med. men gee vad det kan kännas så och man får bädda för att i sista stunden få en hand. om det nu är det man vill. jag är hellre ensam än med fel person. det kanske är det som är problem? att så få människor passar ihop ;)
eller att alla är idioter :P

men jag tror det finns en gemenskap som botar känslan av ensamhet, oavsett om vi i grund och botten är det eller inte.

sen tror jag i viss mån att allt är ett. så då är la gud jävligt ensam han med ;)
2011-11-30

  Johan Bergstjärna VIP
Jag har erfarit ÄKTA gemenskap, som inte är någon illusion!
2011-11-26

  Fånga dagen
fantastiskt klockrent bra skrivet
2011-11-26

  Gunnar Hilén VIP
Så vitt jag kan se omfattar diktens innehåll ALLA eftersom symbiosen INTE neglerar din själsliga ensamhet...blott skapar en illusion om nåt annat
2011-11-26

  Gunnar Odhner
Att vi föds ensamma kan också vara en illusion. Hur är det, får inte psykologer lära sig om symbiosen med modern?
"Vi" är för övrigt ett farligt ord. Man kan inte smeta ut sina egna ofta illusoriska idéer över hela mänskligheten.
2011-11-25

  Minkki VIP
fin början, fint slut. Fin helhet. Illusion.
2011-11-25
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP