Om jag kunde stoppa tiden
i dina blå ögon,
frysa ut ögonblicket
när vi beslöjade
ärligt nakna
smälte av äkthet
under den blyga vintersolen
av vår första kyss
när vinden blåste
läpparna brann
händerna letade efter varandra
nyfikna åskådare promenerade förbi
där, den platsen,vid den bryggan
som bara du vet
som bara jag vet
den korta höstdagen i november
den tiden på eftermiddagen
när sandkornen smekte våra steg
när tiden gick så fort, så fort
när cappuccino smakade förälskelse
när våra tankar var varma av längtan
och vi tittade på varandra
med nyfikenhet och förundran.
När vi satt på uteserveringen
med glimten i ögonen
och pratade om allt mellan himmel och jord
din vänliga röst, min charmiga brytning.
vi visste att vi var ämnade för varandra.
Om du kunde stoppa tiden
i mina mörka varma ögon!
Jag var inte blyg, jag var inte pryd
följde själens röst
vände mig mot dig
med huvudet på sned
rosig om kinderna
med ögonen som talar
vinden som slet i mitt hår
inbjudande läppar

och kysste dig ömt!