sanningar
som på en tidslinje
att hitta sig själv
och
hitta sig själv
hitta sig själv
och så igen
och så
hitta nålen
blänkande och vass
att vara hon
som går runt -
stolt och vis
och högtidligt sticker
hål
på hål
på allt hon ser

att hylla orden
dessa utläggningar
att dela säng med
logiken
upplyst, kall -
en drömlös sömn
tillsammans
dribbla bort allt vi ser,
tills inget finns kvar
flåsande
ensamma vid målet,
ingen där att visa medaljen

att tappa bort sig på vägen
stressad och virrig
med svetten rinnande i pannan
kartan upp -
nej detta är upp
vänder och vrider
för att man letar efter ett mål -
ska man gå, annars
vart?,
ja men varför?

i ett provrum
med kallt ljus
prova identitet
efter identitet
få panik
då ingen sitter riktigt bra
(- är jag ful? Varför passar ingen?!?
nått fel på min kropp?!!! banta, eller skaffa sillisar, kanske?)