jag ryser av lycka,
för min Dorian stöter kniven i mig
min hand kramar hans, kramar
kniven,
hårdare,
ja kom igen, Dorian -
vrid om!,
för att du kan,
blickar av hårdaste diamant
skimrar ut i oändligheten, ett kallt ljus
och så Dorian
med puderhy
som han längtar att ärras av livet
stum och fascinerad, så tyst och lydigt lugn
för jag smeker dig med eggen
Dorian ryser i hemlighet,
en spinnande kattunge med tassen i ösregnet,
om ändå förkylning,
tänker katten
och sluter sött sina ögon