Det gör ont i hela mig, jag blöder
formationer av drogernas avskyvärda avsmak
Tomma blickar vart jag än tittar
Människors ofördstånd till öppna sår, de förstår inte det oförstådda
står inte ut längre

Hur länge ska jag behöva leva med detta
Jag kramar om mig själv i hopp om att hatets tryckvåg skall vika hädan

Kärlek, men allt är iskallt, den psykiska frosten biter hårdare än fimbulvintern
Frysta kristaller innanför hjärtat, drogerna kommer aldrig ge mig den värme som den lycka jag funnit.

Jag hatar