Som levande föda ruttnar du bort.
Genom hatets tryck balanserar du ditt ihåliga kranium
i hopp om frätande lycka.

Staden bleknar framför dina ögon
blind skall du vandra fram.
Galenskapen kanalyseras
du bränner ditt eget kött av smärta och hat.

Längtan bort från dig själv raseras med
en fot i graven.
Smutsen och föraktet går aldrig bort
det smulas sönder till en aska av blodiga fläckar.

Herr Hat du fimpar din sista glöd
oanvändbar skall du blekna bort.