Djupt djupt inom mig
tar moralen liksom slut.

Då handlar det inte längre
om ett rätt eller fel
jag kan försvara.

Där möter jag skärselden
från vilken finns
blott en utväg.

Den kan mycket väl vara
att handla "fel"

ett fel jag aldrig
kommer att kunna försvara
inför någon
mig själv medräknad.

Jag kallar vägen
för självbevarelsedrift.

När moralen stumnar.

Blir något inlärt.

När Gunnar vill överleva
ett litet tag till.

Och inte bryr sig om
andra följder.