det skulle vara orört
men blev mitt hjärtas
planlösa korståg

du är mitt egna
dödliga

och jag ser mig

skena ur tiden

för du skrev något
mellan oss

fäste meningar mot
ett hjärtas många
tunna blad

och jag

vänder dem åt dig
låter menlösa murar
skydda

något redan
intaget

och om jag minns
vem jag var då
kanske att jag åter
ser dig

klart

och förstår...