min kärlek,
är som en färdig
maskrosblomma

vit och skör,
svajandes

förlorad, i betraktarens ögon

men färdig, att brista
låta sig spridas
med vinden

och varje frö,
är en ny början
varje blomma,

en ny mening

i barnens lekfulla händer,
i fjärilens hunger

för de levande
är jag alltid,
evig

maskrosblomman
som slog följe,
med vinden

förlorad, i betraktarens ögon