Men jag kom försent till min egen kultur, lärde mig aldrig språket. Dricker gärna kaffet på bit, men vet inte hur man slaktar en ren i minus tjugotvå på en gårdplan där det ligger traktordäck och bilfåtöljer utspridda. Kan supa, eller inte, ty jag har slutat, men vet inget om hur man klubbar lake med yxa genom att låta den lättaste och därför den yngste krypa på fönstertunn is och sedan falla igenom och raskt förflytta sig med isen mot ryggen in mot land för att där gripa tag om strandnära rötter. Kan svära, kan gå bredbent gatan fram - som pojke övade jag mig i hjulbenthet. Men inget alls vet jag om hur det är möjligt att med en hand både hålla i och samtidigt inte hugga utan smeka isär en vedklabb, som smekte man isär sin kära hustrus anständigt blyga ben, eller öppnade en fisk. Jag kan inget om min kultur, den var redan färdig och förbi; på samma gång som osnyggad och alldeles blankt kammad. Jag vet ingenting om sju kor och en häst, men jag har hört talas om att det var min farbror som vattnade hästen, vilket troligen var anmärkningsvärt, då han var karl, annars hade man väl inte kommit ihåg det. På så vis har jag förstått, tror jag, att han inte räknades, att han var en utstött. Men han lär ha blåst i ett kromatiskt munspel; om kvalitet har man inte pratat, gissar att det var onöda. Att han flått ekorrar vet jag, ty jag har promenerat kring på hans vind trettiofem år efter hans död. Där låg torkat skinn uppspänt på pinnar, troligen av björk, för det finns det gått om där jag kommer ifrån, just inget annat. Jag tror de ligger kvar, skinnen.

Jag har sett fragment av min egen kultur, men kan inte tolka dem. Jag har sett fårfittor på hatthyllan, galoscher på golvet, skoblock, alla svullna nävar, alla vattenkammade skallar, alla grova röster, all tystnad. Jag har sett min egen pappa med full kraft ränna in foten i en utskjutande metallbit vid tröskeln utan att ge ifrån sig ett pip. Jag såg hela hans nakna kropp rysta till där jag gick bakom honom från bastun i källaren, upp till köket med en bytta mandelpotatis till mamma. Jag vet hur härsken mjölk från ett förkläde på en kvinna som just kommit in från ladugården luktar. Jag har sett hur ett kök ser ut efter ett blodpaltkok. Jag vet hur det känns att vakna med magen mot... kanske heter det... men troligen inte... då båten fastnat i en fors. Jag har rätat rostig spik, fått på käften av pojkar jag aldrig sett. Jag har rivit hus, men vet inte hur man bygger dem. Jag har andäktigt, försiktig sa man, fått hålla i snusdosor och knivar, som var de utfallna fågelungar. Jag har undvikit tuggande blickar, blivit vilsen av torra ögon ovanpå leende munnar. Idag försöker jag prata modem, men glädjen vill som inte sätta sig.