jag gillar att genast
lägga mig högst upp
och raklång i bastun
fast inte luften
är mer än ljummen

jag vill vara med hela vägen
när värmen smyger upp
och drar fram över väggarna

så kastar jag då
ett iskallt vatten

det fräser och spottar till
bland stenarna
som är allt annat än döda

snart sprakar och knastrar veden

mitt, jag trodde, kalla ansikte
börjar svettas,

ty
det ljumma
övergår i värma
värman
i hetta
hettan i fukt
fukten
i tankar

då smyger du in
en första kind i bilden
jag trevande tecknar
med min inre blick

så alla mina frågor
om vem du är

om kinden
vill beröras

av en sån
som jag