Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om hur man gång på gång blir sviken av en riktigt nära person som vet om det men påstår sig vara ovetande fast denne i själva verket inte bryr sig ett dugg. Hur ont, förjävligt och sorgligt det är. För att tilit ska finnas måste den vara ömsesidig, det ä


det du vet men inte vet

väntar förgäves på ditt samtal
-det som kanske kommer-
men i själva verket aldrig gör det.

ljudvacuum
varje sekund är en evighet
som med högljutt dån faller i golvet

hur blev det så här?
igen har jag kastat mej ut i något jag inte vet vad det är
igen har jag greppat något hygglig männniska
igen har jag blivit grovt sviken

[MISSTAG]

jag kan inte finna alla dimensioner i mina misslyckanden
-de är för många-

det som återstår är att bida min tid
och att vänja mig vid oväsendet




Fri vers av tovelita
Läst 262 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-04-28 09:34



Bookmark and Share


  Alexander Jensen
Stark text och man känner verkligen förtvivlan...
2012-05-08
  > Nästa text
< Föregående

tovelita
tovelita