Du satte ett staffli
med tavelduk
i mina 1,5 händer

jag stirrar på dess stilrena yta

så fin dess tomhet är

plötsligt faller ett strilande regn
och en bild framträder
på duken i ren siden

jag tar staffliet och går

du tar duken med bilden
följer efter

smyger in din hand
under min halva
säger jag inte ska gråta

"det är bara en bild"

jag tvekar när jag
stannar