Redan
den latenta värmen
får klängväxterna att släppa ut
sin samlade längtan
efter vänligt inställda
fästen...

lönnarna
med sina tillslutna
klibbiga
näsor
ryggar tillbaka
från lianernas attacker
men ändå
osjungna sånger

osvuret material
till toner
som kommer och går

nakna...förborgade

kanske blott i fantasin
kanske i stadens
kvinnliga utbredning
omfattning
omfamning
med det fiskrika vattnet
forsande
längs parkernas hängande alar

det brinner här och var
i buskar
längs trottoarer
och husväggar

ja hela kvarter
eldrunkas samman
till nya formationer
ges ny arkitektur

livet ringmärks för alltid
åtrå blir dess logo

äggsjuka ormar ringlar
runt benen
på två galningar

trånad...skrattiga skratt
kontaktsjuka...vilsna tårar

att vilja
men inte
kunna

inte här och inte nu
inte här och nu

det var en gång en man
och en kvinna
som gick på lina
mellan vinna och försvinna

det försiggick vid den tidpunkten
då livet andas i zenit
och allt är halvvägs
till allt
från döden räknat.