De var på väg att börja ha sex, men hon, Sue, började direkt att prompt göra healing och chakrabalansering, hon fick Ragnar att levitera; det var honom som det var fel på, inte henne;
Hon var ju så stark, och han så svag. Hon bollade med honom, ömsom öppnade sej och stängde sej, tills han var helt förvirrad och avtänd. Hon försökte få honom att säja affirmationer, hon var mycket inne i detta med affirmationer, och han lämnade henne i sängen och gick ned på undervåningen i torpet där de bodde, till sin bästa vän Stig. Det var inte så att Ragnar inte hade problem med sej själv, men Sues besatthet i new age fick honom nästan att spy.


Detta drömde Ragnar en natt i augusti 2012, och han förstod slutligen hur omöjligt det hade varit att försöka få upp deras kärleksförhållande på spåret igen. De hade haft det underbart i 6 år, tills den tiden då Sue hade gått med i new-age-sekten ?månkvinnorna?. Sen dess hade hon inte varit sej lik, hon var som en hjärntvättad robot, ständigt mumlande sina affirmationer, och hela tiden slaviskt fast i astrologi och astralresor, och olika stenars läkande kraft, som hon envisades med att få behandla Ragnar med. I början av deras förhållande hade hon förmanat honom att inte fastna i yttre budskap, utan hämta kunskapen innifrån, men nu var hon själv fast i sin lära och esoteriska böcker.
I september 1993 fick han nog och sade till henne att packa och flytta, vilket hon motsträvigt gjorde. Han kysste henne i flyttlastbilen, och de släppte kontakten, och han kunde äntligen andas igen, men han grät följande kväll i vrede och sorg över Sue, som gått så vilse.

Han jobbade 1993 inom hemtjänsten, han hade lämnat sitt arbete som psykolog, han kände sej inte redo för den uppgiften, han var för ung och oerfaren som människa, och han trivdes bra i sitt nya jobb. Han älskade de gamla, och trots personalbristen och den ständiga stressen, så höll han ut. Stämningen i personalgruppen var ofta ansträngd, och det berodde ju på stressen.
Han skrev insändare i ortstidningen om det ohållbara och ovärdiga i arbetssituationen, men ingenting hände, kommunen ville ha fler nedragningar, men då arnodnade Ragnar och några till en demonstration, vilken samlade flera hundra personer.
En kvinna, en sjuksköterska vid namn Susanne, kom fram till Ragnar efter mötet på stortorget, och gav honom en varm kram, efter att han hade deklamerat en kärleksdikt till de gamla. De gick till puben stallyktan och talade hela natten, de blev snabbt ett par, hett förälskade. De gifte sej barfota ute i naturen, och hon flyttade in hans hyrda torp några mil norr om Örebro, och livet lekte för de båda, förutom deras jobb som var alltmer betungande.

1999, när de fick sitt första barn, så sadlade de om och utbildade sej båda till trädgårdsmästare. De startade ett företag, och det gick bra för dom, många uppdrag med planeringar av trädgårdar. De anställde en ung kvinna, Jenny, och affärerna gick bra. De gick på byalagets årliga kräftfest, och Jenny stötte på Ragnar, som hade svårt att värja sej. Susanne kom på dom när dom kysstes, och blev först väldigt förbannad, men samma natt hade de en mycket underbar trekant i parets vattensäng. De vaknade dagen efter, först blyga och lite skamsna, men sen skrattade de åt natten och var glada. Deras tre katter spann.

Ragnar och Susanne var trötta på varandra ibland, så före jul 1999 så åkte Ragnar till sin biologiska mamma i Göteborg. Hon hade blivit ihop med sin ungdomskärlek Sven efter 50 år, de var särbos. Sven var en härlig man, kristen,
och Ragnar trivdes bra tillsammans med sin mor och honom.
En kväll var de bjudna på middag hos Sven, som bjöd frikostigt på alkohol, de hade det fint tillsammans. När de var tillbaka hos mamma Eivor så satte sej Ragnar på hennes sängkant och började storgråta, han mindes alla de svarta åren, och kom i kontakt med sorgen. De grät tillsammans i en timme.
Dagen efter var Eivor stängd, som om nattens gråt var raderad. Kanske hade hon tagit sina stesolid, som i alla tid när det blåst upp till kris och sorg och vrede.
Ragnar bokade en tågbiljett hem direkt, besviken men luttrad. På tåget hem med några öl hamnade han i ett flow, han skrev och lyssnade på Roxette.
Hemma så väntade Susanne med stora famnen, och lilla Felicia log mot honom.

Ragnars biologiska far Teodor levde ett liv på dekis, de hade väldigt sällan kontakt, Teodor gick fortfarande på lugnande blandat med alkohol.
Sommaren 2000 ringde polisen, och meddelade att han hade tagit sitt liv.
Ragnar gick inte på begravningen, men han försökte verkligen förlåta sin far för alla svek och besvikelser. Däremot hans fosterföräldrar; Melissa och Mike, hade familjen en tät kontakt med, de umgicks i kärlek, humor och glädje.