Förtröstan - novell, del 5

Den lilla flickan skälvde av skräck, hon kunde inte skrika, hennes mun var igentejpad. Den aktade pastorn, en man i övre medelåldern, Per Frid, i frikyrkoförsamlingen satte igång motorsågen, och sågade med van hand av flickans huvud. Han älskade lukten av blod, vibrationerna av sina offers skräck och vanmakt. Hennes huvud lade han bland alla de andra huvudena i en frysbox. Han styckade kroppen och lade köttbitar i stekpannan. Doften av stekt människokött gav honom erektion. Så här hade han hållt på i tio år och han hade inte räkning på sina offer längre; 80 flickor hade han mördat och ätit upp. I församlingen brann han för sin Jesus, eller han gav sken av det iallafall. Han hade många själavårdsamtal varje dag, och han var högst omtyckt av sin församling.

Ragnar och Susanne är medlemmar i denna församling. Ragnar drömmer profetiska drömmar om nätterna, han är synsk, och han kan förutsäga händelser som skall ske. En natt i januari 2003 drömmer han om sin pastor; ser honom röva bort småflickor. Men han slår bort dessa osannolika drömmar.
En kväll denna vinter så är Felicia, deras dotter, ute och bygger snölyktor.
När Ragnar går ut för att hämta in henne, så är hon försvunnen. De letar överallt, men hon hittas inte. De ringer polisen, och en samling människor i byn, militärer, och poliser börjar gå skallgång, men utan resultat.
Per Frid njuter av att se Felicias skräck, men denna gång så dödar han inte sitt offer direkt utan låser in henne i ett rum i det gamla lagret strax utanför Örebro.
Ragnar och Susanne är bestörta och utom sej av oro och ångest, men det är Susanne som är starkast. Hon åker ner till psykjouren med Ragnar, som läggs in i en vecka, halvpsykotisk och knäckt. Han drömmer återigen om pastorn som kidnappar flickor, vilket han berättar för läkaren och skötarna på avdelningen, men de säjer till honom att det endast är en paranoid reaktion i hans sjukdomstillstånd. Ragnar repar sej och får åka hem. Det går ytterligare en vecka, och rikskriminalen som har kopplats in, har inget att gå på.
Efter ytterligare drömmar om pastorn, så ringer Ragnar till spaningsledaren, och berättar om sina drömmar. Hans berättelse ignoreras först, men eftersom det inte finns några andra spår, så kollar spaningsledaren upp Per Frid i brottsregistret, i vilket det står att han som tonåring har dömts till ungdomsvårdsskola för att upprepade gånger ha antastat småflickor, stängt in dom i sin koja i skogen. Span sätts in på Frid, men utan resultat första veckan.
I mitten av februari så kör pastorn ut till lagret, men han vet inte att han är förföljd av polisen. Nationella insatsstyrkan sätts in, och de stormar in när Frid är på väg att döda Felicia. I flera frysboxar hittar de huvudena av 80 flickor.
Felicia är svårt traumatiserad av tiden hos Frid, men hon får professionell behandling på BUP.

Lugnet återvänder sakta i familjen, men man lämnar sin församling som har en fördömande syn på homosexuella. Ragnars syster, Eva, har nyligen kommit ut som bisexuell. Flera i församlingen har tagit avstånd från Ragnar och Susanne.
Ragnar spelar fotboll i ett division 5-lag på orten där de bor, och han och hela familjen får under denna svåra tid mycket stöd från övriga spelare och ledare.
Ragnar gör comeback i laget, då en forward blivit skadad. Kommande höst så
ligger laget på nedflyttningsplats, och i sista matchen mot serieledaren så måste man vinna med tre mål för att undvika nedflyttning. Det står 0-0 efter 75 minuters spel, och Ragnar får hoppa in i matchen. I åttionde minuten kommer han fri och lobbar snyggt över målvakten. Laget får hopp, och i åttiosjunde minuten så språngskallar Ragnar in 2-0. Det blir stopptid fyra minuter och i den nittioandra minuten så gör Ragnar en soloraid genom försvaret, blir fälld; straff.
Tränaren ropar att Ragnar själv ska slå straffen, vilket han på ett iskallt vis gör när han chippar in 3-0 mitt i målet. Kontraktet är räddat, och Ragnar hyllas som hjälte, och champagnen sprutar och alla jublar.
På kvällen bjuder Ragnar hem hela laget på middag, och man festar och spelar flipper, biljard och pil. Ragnar bjuder lagledaren på surströmming och allt är fröjd och glädje, utom Ragnars ena knä som smärtar mycket. Han uppsöker läkare, som konstaterar att korsbandet är halvt avslitet. På sommaren så har Susanne och Ragnar vunnit 15 miljoner på lotto, och Ragnar föreslår för klubben att han går in som ägare av klubben, och att det behöver värvas för att undvika bottenstrid kommande säsong. Man köper tre spelare, en i varje lagdel.

Ragnars syster Eva, en 35 årig advokat, vaknar en morgon med panikångest.
Hon har nyss skilt sej från sin man, och kommit ut som bisexuell. Hon har varit notoriskt otrogen, och missbrukat sex, och denna morgon vaknar hon än en gång bredvid en främmande kvinna. Eva ligger och skakar i sängen, och hennes nattkamrat kör henne resolut ner till psykjouren. Hon vill inte läggas in men, men får zyprexa, antipsykotiskt, samt lugnande. Men hon mår väldigt dåligt, och Ragnar blir tvungen att lägga sej på henne, under de värsta attackerna.
Hon börjar gå i tolvstegsprogram, gruppterapi för att bli fri från sitt missbruk, och psykiska illamående. Hon vet inte vad hon ska göra hela dagarna under sin sjukskrivningstid; hon börjar springa långa sträckor i skogen, och att måla, vilket ger henne åtminstone lite ro och struktur på dagarna.
Hon lyssnar på Miles Davis och dansar naken vilt i sitt hus. I terapin får hon kontakt med en lesbisk kvinna; Sara, de inleder ett förhållande, och Eva börjar sakta men säkert komma tillbaka till livet igen. Sara är luttrad och erfaren i livets olika problem, och väjer inte för Evas mörker och smärta. De landar i förälskelsens efterdyningar, och älskar varandra djupt. De går med i en nytänkande kristen församling som accepterar HBT-personer, de ber tillsammans, och de känner av Guds närvaro och kärlek som tillrättaställer och läker.

Ragnar bjuder en septemberhelg 2003 sin bästa vän sen barndomen, Stig, på en helg i Stockholm, de tar förstaklass tåg till huvudstaden där de tar in på Grand Hotel. De skrattar mycket och de tänker och ser på livet nästan alltid likadant.
De går och lyssnar på eminenta EST på Fascing, där de möter Ragnars ex Sue. De tre har en underbar natt tillsammans, så bra som Ragnar och Sue hade det när deras förhållande fortfarande var lyckligt.
På söndagen innan de åker hem så köper Ragnar en Ferrari, som de fort åker hem i till Örebro. Full volym på AC DC på trippen, och de är som bröder, själsfränder, och de är som varandras psykoterapeuter.

Ragnar och Susanne gråter tillsammans med Felicia, för att visa henne att sorg inte är något farligt, och de låter henne rasa ut sin vrede ursinnigt.
Dagarna går och på våren 2004 får Ragnar beskedet från sin läkare att det inte är aktuellt med fotbollsspel, inte med det knäet. Han erbjuds uppdraget som ordförande i klubben, vilket han tackar ja till. Firman deras går bra, de får många
uppdrag att anlägga trädgårdar. De har nu två anställda, nyligen började Stefan att arbeta hos dom. Han har haft många psykiatriska diagnoser; autism, MBD, m.m., men Ragnar och Susanne gillar honom och han har ett fotografiskt minne, och en förmåga att se möjligheter i anläggandet av trädgårdar.
Jenny, som arbetat i företaget i några år, kommer ofta på besök, och de tre har god erotik tillsammans. Man slänger sej i nya villans utomhuspool i en vak, och sen in i bastun. Goda middagar hålls i hemmet som är öppet för många människor. De börjar planera för semester i Thailand julen 2004, och de blir ett gäng från klubben som de reser med, plus Jenny och Stefan, vilka de bjuder på resan. De antar uppdraget att ha en fosterson under hösten, en 12-årig pojke som levt med en psykisk sjuk mamma och en alkoholiserad pappa; en mycket trasig pojke som tar mycket av deras tid, men som denna höst för första gången på tre år går med på att gå i skolan. Han följer också med på resan till Khao lak, Thailand.


(om ni vill veta hur resan gick så får ni läsa novell nummer 1)