Ingen förstår den svage
alla har de mage
Att tro han blev pank med flit
hemlös på grund av skit
Sjuk utan att vara sjuk
mjuk av att vara lat
Arbetsslö med undangömda miljoner
låt han dö tidigare, stjäl inte våra pensioner

Men när det en själv händer
all förståelse tvärvänder
Då försvinner vårt självförtroende
när vi av samhället blir beroende
Vi ropar efter hjälp
men ingen hör vårt skall
Vi börjar sjunga en sång
med rösten fylld av ånger

Man ska leva för varandra
och ta vara på den tid man har
För en gång finns bara minnen kvar