Storm.

Du skrek skrik som ändå inte hördes i vinden.
Skrek dina lungor ut och in.

Ingen hörde.

Förblindad av dimma.
Du försökte famla efter händer,
som inte sträcktes ut.

Fann inga.

Du började samla på leenden.
Förvarade dem i en glasburk,
på ett bord täckt av damm från decennier du aldrig upplevt.

Du förstod aldrig.

Det spelar ingen roll hur många leenden du stjäl,
hur många gator dina fötter slipar.

Det är inte superlim


och du min vän är trasig.