Livet stod som stilla i lägenheten
Batterierna försvann alltid från klockorna
Tid ville inte existera
Han visste bara skillnad mellan dag och mardrömmar
Och
Ständigt glappade han mellan kanalerna på tvn
Väntade på att något skulle hända
Men han missade alltid startskottet

Dränker sorger med alkoholen
Hans ögon så livlösa
Då och då kunde man se ett leende på hans läppar
Men det var sällan


Jag försökte väcka liv i honom
Hällde ut hans alkohol
Satte tillbaka batterierna i klockorna
Han gömde sig bara under täcket och väntade på ytterligare en dag


Jag väntade på ett mirakel
På någon hjälp
Men efter ett tag insåg man att jag var den enda kvar
De andra stack för länge sedan
Det var bara han och jag

Men med den här sorgen i brösten skulle det inte existera länge till

Jag var nära att ge upp själv
låste upp hans lägenhetsdörr
väntade det värsta
så
stod han i hallen
med sina finaste kläder
tvättat hår
och ett halvleende
och han
Drog upp tröjärmen
”jag tatuerade in en karta älskling, jag vill hitta hem någon gång ”